Jag ser att Alfred Koch överlag är ganska kritisk mot Zelenskyi, och inte bara denna gång. Varför jag tycker det är värt att fundera närmare på detta utfall, är att det har blivit repostat på Andrej Kurajev’s blogg, som jag emellanåt besöker. Både Alfred Koch och Andrej Kurajev har tydligen fått lämna Ryssland efter att ha kritiserat putinregimens krigföring mot Ukraina.
Koch lyssnade alltså till Ben Shapiros intervju med Zelenskyi, som gjordes häromdagen och finns utlagd i två delar på Youtube - här - och - här. Jag vet inte om jag håller med Koch, men intervjun med Zelenskyi är intressant, och hade jag utrymme för det skulle jag vilja kommentera den något mer.
Koch: “Idag blev en intervju med Zelenskyi utlagd på Youtube. Den gjordes av den kände, amerikanske, konservative, politiske kommentatorn och grundaren samt chefredaktören för ‘The Daily Wire’, Ben Shapiro.
I denna intervju (som han tycks ha givit inför sin avresa till Sydafrika) framför Zelenskyi en ganska originell tanke för Shapiro, om att ‘...Ryssar alltid har velat se USA:s förintelse. Ryska federationens medborgare kommer alltid att önska se USA:s undergång. Vi föddes i Sovjetunionen. För oss tog allt detta gestalt i skolorna. Det var Sovjetunionens politik. Vi kämpar för era rättigheter lika mycket som för våra egna’.
Här tycker jag att det är tid att allvarligt tänka till, varifrån hämtar han överhuvudtaget sina idéer? Ifall han helt objektivt och rättvist hävdar:’... Vi alla föddes i Sovjetunionen. För oss tog allt detta gestalt i skolorna. Det var Sovjetunionens politik’. Varför var det så då (enligt hans version) att det bara var ryssar och inte ukrainare som ville se USA:s undergång?
Jag märker, att under “stagnationens år” (medan jag gick i skolan), så var det den s.k. ‘Dnepropetrovskij-klanen’ som befann sig i ledningen för SSSR, med Brezjnev som den främste (han var ukrainare till sin nationalitet), och Ukraina leddes av hans nära vän Tjtjerbitskij. Och jag kan helt ansvarigt påstå, att det var ingen i skolan som underhöll någon önskan hos oss att förinta USA.
Tvärtom så sade man alltid till oss, att Sovjetunionen kategoriskt motsatte sig krig, och var för fred i hela världen, och till USA förhöll vi oss fritt i en fredlig samexistens. Att anfalla USA var det ingen som kunde tänka sig. Och max som man förberedde oss på, det var att Amerika kunde anfalla oss, men på intet vis att vi skulle kunna angripa dem.
Och inte heller sedan, efter att kriget i Afghanistan hade begynt, och relationerna svalnade , inte ens då var det någon som sa något (särskilt i skolan!) om nödvändigheten av att tillintetgöra USA, om angrepp mot Amerika eller något annat fasansfullt.
Varifrån Zelenskyi har fått detta “vi” är obegripligt. Han, som vart född 1978, började skolan 1985, och, följdaktligen, intill 1991 (året då Ukraina utropade självständighet) borde han ha pluggat igenom sex läsår just under Gorbatjov’s ‘perestroika’. Det är svårt att föreställa sig att dylika kannibalistiska idéer om att förinta Amerika var något man talade med honom om då, när Gorbatjov talade om demokratisering, öppenhet och ett nytt tänkesätt.
Allt detta ordande av Zelenskyi har redan fyllt sitt mått. Denna hans verbala skapelse tillhör vad man brukar kalla “mycket snack och litet verkstad”. Varför med en förståndig uppsyn tala om saker som inte alls är genomtänkta, eller bara utgör dumheter och okunnighet i ämnet? Och själva huvudsaken: på vilket vis hjälper det? Vad går allt detta ut på?
Hela det med Ukraina medkännande Amerika står närapå på knä och ber Zelenskyi stänga av sin fontän av vältalighet.
Det blir bara en anekdot, om allting faller därför att en person inte kunnat hålla mun”.
Kommentarer