Fortsätt till huvudinnehåll

Vem är "Chozjain"?

 När jag gick en språkkurs som var förlagd på Moskvas universitet 1994, så sa Sasja, i vilkens hem jag bodde:"Hans, om du verligen vill lära ryska, så sitt inte bara på universitetet och plugga, utan gå ut och snacka med folk på sta'n!"

Sagt och gjort. På den tiden hade Moskva 7 miljoner invånare vanligtvis, men efter Sovjetunionens upplösning två och ett halvt år tidigare, hade många människor satt sig i rörelse från de tidigare delrepublikerna, och enligt officiella uppgifter rörde sig 12 miljoner människor i staden. Inofficiella uppgifter talade dock om närmare 25 miljoner!

Jag mötte några som kommit till Moskva nyligen från Kazakstan,flera från Ukraina, från Baltikum och från olika platser i själva Ryssland. Något av ett gemensamt, sorgens stråkdrag gick genom samtalen. Det behövdes en herre i huset. Det var det som fattades. "Chozjain" (Хозяин) heter det på ryska. Jeltsin uppfattades inte som särskilt stark. Nej inte heller Gorbachev hade varit stark. Därför föll Sovjetunionen isär.

 En gång var "centrum" starkt. En gång fanns en herre i huset. 

   Många längtade paradoxalt nog tillbaka dit..

Utgiven på Volantes förlag -

Liza Alexandrova-Zorinas bok "Imperiets barn" innehåller något av ett eko av detta stråkdrag. Men nu har tiden gått och det som upplöstes för drygt trettio år sedan visar sig vara ovanligt livskraftigt i den ryska, eller ryskspråkiga diasporan. Den hålls - eller tvingas - samman på ett märkligt vis:

"Trettio år efter Sovjetunio9nens sammanbrott lever människor från de tidigare sovjetrepublikerna i en delvis gemensam diaspora i Sverige.Dessa imperiets barn gör det oavsett nationella motsättningar och politiska konflikter inom och mellan enskilda länder, ja till och med trots krigen - mellan Azerbajdzjan och Armenien, mellan Ryssland och Ukraina, mellan Ryssland och Georgien. Under de svåra och mycket pressande omständigheter som dessa människor befinner sig i visar det sig att de gemensamma kulturella koderna och, framför allt, ett gemensamt språk är av större betydelse än många sådana motsättningar.

Den här lilla världen kallas ofta för rysk eller ryskspråkig eftersom det ryska språket är vårt engelska, ett internationellt umgängesspråk. Men egentligen borde man tala om denna gemenskap som postsovjetisk, trots att den alltså återfinns i länder som Sverige och trots att den befolkas också av människor  med ursprung i helt andra länder i det forna östblocket, ja till och med av personer från Turkiet, Iran och arabländerna, vilkas väg in i denna lilla värld har gått via den aktiva gruppen med muslimer från de postsovjetiska staterna"   citat från boken sidan 10, kapitel ett

Svartjobbare, tjetjener, ukrainare och inte minst kvinnor bland dem intervjuas. Förutom ryssar.

Vad säger t.ex. maffialedaren Gejdar som också tillhör den postsovjetiska diasporan i vårt lilla land? "Alla mina killar är för Putin ... Ja, vadå? Vad har Putin för val? Det där j-a NATO  de försökte först från Georgien och Azerbadzjan. Men det funkade inte, för där var det Iran och kärnvapengrejer. Då testade de från andra hållet, från Baltikum, och satte upp baser i Lettland. Nu är de ute efter Ukraina också. Ska man ge bort hela Ryssland till dem, eller?! Vi är ju sovjetfolk, vi är uppväxta i Sovjet. Alla är nostalgiska och saknar den tiden.."             - citat s 58, kapitlet "Gejdar, maffialedaren"

Putin har onekligen strävat efter att återskapa "centrum"

Men en klart intressant bok är det. Den börjar med en omöjlig situation. Och slutar med en ännu mer omöjlig situation.

Vilket verkar verklighetstroget.


Recensioner i Yle och Aftonbladet

-

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

USA och Ryssland - på väg mot samma vision?

  Kreml har tagit del av den amerikanska administrationens nya säkerhetsstrategi .  Presstalesman Dmitrij Peskov säger:" Den nuvarande administrationen skiljer sig grundligt från den tidigare, och nu är president Trump naturligtvis kapabel då det gäller den inrikespolitiska ställningen, och det ger honom möjlighet att rätta till begreppen i överensstämmelse med sin vision ".  Peskov tillade: " Dessa rättelser stämmer i mycket överens också med vår vision " ( Interfax ) Det låter bra om det ger amerikanerna möjlighet att tala putinregimen till rätta då det gäller kriget i Ukraina. Men det låter verkligen inte bra när man beaktar de händelser i USA som tenderar att anta former av förföljelse med oliktämkande, från just trumpadministrationens sida.  Hur långt ska egentligen "överensstämmelserna" gå, och på vilka områden? För ett par veckor sedan gick sex demokrater ut och uppmanade till vaksamhet inför vilka order som gavs från presidentens och krigsdepartem...

Allmänna mödor i krigstid

 En förort till Kiev i Ukraina. De senaste fyra åren har mina besök där  - här - skett under ett pågående krig. Liksom kriget har skiftat form under dessa år har även samhället skiftat utse'ende. Här jämför jag några foton jag tog 2023 med foton från samma platser 2026. Man kan se vilken förödelse de ryska vapnen åstadkom, men också hur ett beslutsamt restaurationsarbete har givit resultat                Tv: oktober 2023, efter det första   anfallet i februari 2022, då ryska    tanks hade dragit fram på gatorna.  Th: september 2026, efter        omfattande  återställning                                              Ovan: oktober 2023, nedan: samma rondell i september 2026                Ovan: oktober...

"Nezavisimaja Gazeta" fyllde 35 år den 21 december!

 " Nezavisimaja Gazeta ", som betyder "oberoende tidning", har jag då och då återvänt till under årens lopp, då jag velat följa händelser, stämningar och trender i Ryssland. Jag tycker verkligen den gjort skäl för sitt namn, då den vid olika tillfällen i en så pass allmänt adresserad publikation, till exempel har lyft fram grupper som blev marginaliserade och förföljda under sovjettiden. Bland annat kristna rörelser som de oregistrerade pingstvännerna , eller de oregistrerade baptisterna.  Men efterhand som putinregimen har stramat åt greppet om fritt tänkande och handlande, har inte heller "Nezavisimaja Gazeta" orkat stå emot trycket. Är jag orättvis om jag säger att den ledarartikel som chefredaktören Konstantin Remchukov har ägnat åt 35-årsjuviléet, ger intryck av att vara som en fågel som fått sina vingar avklippta, m en nu stoltserar med sina vingstumpar? I artikeln finns en historik med konkreta exempel, som tvärt avbryts år 2012, och övergår i ett p...