"Nezavisimaja Gazeta", som betyder "oberoende tidning", har jag då och då återvänt till under årens lopp, då jag velat följa händelser, stämningar och trender i Ryssland. Jag tycker verkligen den gjort skäl för sitt namn, då den vid olika tillfällen i en så pass allmänt adresserad publikation, till exempel har lyft fram grupper som blev marginaliserade och förföljda under sovjettiden.
Bland annat kristna rörelser som de oregistrerade pingstvännerna , eller de oregistrerade baptisterna.
Men efterhand som putinregimen har stramat åt greppet om fritt tänkande och handlande, har inte heller "Nezavisimaja Gazeta" orkat stå emot trycket. Är jag orättvis om jag säger att den ledarartikel som chefredaktören Konstantin Remchukov har ägnat åt 35-årsjuviléet, ger intryck av att vara som en fågel som fått sina vingar avklippta, men nu stoltserar med sina vingstumpar?
I artikeln finns en historik med konkreta exempel, som tvärt avbryts år 2012, och övergår i ett principiellt resonemang om rättsstaten. Visst, en slags protest kan avläsas i dessa rader, och vissa beaktanden görs, som inte är ointressanta. Men läs och avgör själv, om inte min översättning blir alltför oprofessionell och störande:
Ett nummer av NG från 1997
”Nezavisimaja Gazeta” ( = Oberoende Tidning) – NG -
fyller 35 år den 21 december!
Det är en otrolig period för en daglig, politisk
publikation! Otrolig – därför att de gångna 35 åren typologiskt inte är enstämmiga
år av politisk och ekonomisk regim.
Grundad under slutet av Sovjetunionen då Gorbatjov
ännu satt vid makten, och villkoren var sådana att det rådde ett sönderfall av
de sociala och ekonomiska institutionerna, gick tidningen igenom det stormiga
årtiondet av Jeltsins första marknadsekonomi och hamnade i Putins Ryssland.
För tjugo år sedan skrev jag i min kolumn över
NG:s 15-årsjubileum:”Jag köpte det första numret av NG i gången under
Gorkij-gatan vid ’Prospekt Marx’ på kvällen den 21 december 1990, på väg till
en födelsedagsfest hos en vän. Såväl gatan som tunnelbanestationen har döpts
om, och vännen finns inte mer. Och inte heller det land, där det första numret
av tidningen utgavs”.
Den tidige Putin under åren mellan 2000 – 2008 höll
en förhållandevis konsekvent, postsovjetisk kurs mot demokrati, frihet och
konkurrens. Med undantag av det demonstrativa gisslandet av NTV var det en tid
av maximal blomstring för media med utrymme för diskussioner.
Medvedev (president i Ryssland mellan 2008 – 2012)
gav med sin moderniserande schvung stimulerande signaler åt samhället och åt
media, vilket, som bekant, utmynnade i vita band och Bolotnaja. Och från 2012
började Ryssland ihärdigt att förändra omloppsbanan för sin civiliserade flykt under inflytande av
den mäktiga strålkraft, som Surkov kallade ”suverän demokrati” *)
Beträffande dagsläget i Ryssland kan ni dagligen
läsa insiktsfulla artiklar i vår tidning.
I vårt
arbete vägleds vi av principerna för objektivitet och kompetens. Återkopplingen
från våra hängivna läsare inom landet såväl som i utlandet bekräftar, att de
värdesätter vår partilösa karaktär, vår objektivitet och förmåga att fritt
såväl risa som rosa olika processer, efter eget förstånd. Därvid vill jag anmärka
att det sker i frånvaron av några som helst politiska eller administrativa
påtryckningar mot NG-redaktionens policy.
Det som är nytt i vår tillvaro nu, det är en
förändrad kontext: ett märkbart nedskärande av utrymmet för politisk frihet och
ett förstärkande av lagarnas repressiva kraft.
De
grundläggande mänskliga fri – och rättigheterna är absoluta och tillhör var
och en från födelsen, heter det i Ryska Federationens konstitution (kapitel 2,
artikel 17). Och detta är, som Valerij Sorkin understryker i sin monografi, de
begreppsmässiga grunderna för konstitutionen.
De klass-ideologiska kriterierna förkastades i
1993 års konstitution, i den erkändes istället ideologisk och politisk
mångfald. Mänskliga fri – och rättigheter i grundlagen kopplades inte till
social status som om de tillhörde någon särskild klass, eller var avhängiga av
några ideologiska värderingar eller politiska åsikter. Konstitutionen erkänner
och försvarar varje människas rätt att hysa inte bara sina åsikter, utan också
att propagera för dem, och oförhindrat handla i överensstämmelse med sina
övertygelser.
Anden och bokstaven i vår konstitution utgår ifrån
att lagstiftande begränsningar inte kan kringskära själva rättens väsen. Om så
sker så är det inte bara begränsningar, utan ett förminskande, och ett
omintetgörande av mänskliga fri – och rättigheter, vilket är oförenligt med den
mänskliga värdigheten.
Att lagstiftningsvägen få till stånd någon som
helst begränsning måste nödvändigtvis beledsagas av konstitutionen, av de i den
nedlagda principerna för rättvisa, jämlikhet och proportionalitet. Utan att
dessa villkor uppfylls blir, som ledande jurister har hävdat,
rättsstatsprincipen satt ur spel.
Jag inledde denna kolumn med ett minne av hur jag
köpte det första numret av NG i en avlägsen december-månad 1990. Idag visar
alla tecken, att mellan åren 2005 och 2025 har det skett förändringar i landets
och samhällets liv, som hänger samman på djupet och är en följd av vad som
skedde mellan 1990 – 2005.
Vi fortsätter verka. Vi räknar med realiteter. Vi
bevarar principer. Och dessa lär vi ut till nya, unga journalister.
Vi förenas av en övertygelse om att Ryssland
behöver väl informerade medborgare, som är i stånd att göra ett medvetet val.
Vi tror på konkurrens i alla typer av marknader – i framstegens intresse, för
att höja produktionen och uppfinningsrikedomen i ekonomin. Varje monopol rymmer
inom sig tendensen till stagnation, som de klassiska ekonomerna lär oss.
Vår optimism grundar sig på att Ryssland är det
bästa landet, där de mest osannolika genombrott är möjliga , och därmed en
blomstrande framtid i folkets intresse.
Och vi
skulle vilja belysa detta dagligen!
Vi står tillsammans!
Konstantin Remchukov
*) Vladislav Surkov – ordförande för den ryske presidentens
administration under 2006 – 2007 – formulerade begreppet ”suverän demokrati” som
var en ideologisk modell vilken bekräftade Rysslands suveräna väg, där
demokratiska institutioner måste tjäna den nationella suveränitetens intresse
och folkstyret, och inte motsvara en liberal, västlig standard..
- -
OBS! "När och hur blev Putin en diktator?" - se videoklipp med Ilja Jasjin - här
Aftonbladet - om samme Ilja
Bloggat på ryska - här
Kommentarer